Hemsidan
Vad tycks?
Jag kommer även att försöka kopiera över en del inlägg här ifrån så att de finns på nya bloggen som är ansluten till hemsidan.
Det är alltså där, jag kommer att skriva i fortsättningen.
Hemsidan: Livranweg.se
Bloggen: blogg.livranweg.se
Vi - som en hel form
Att hålla våra kroppar och vårt mentala i ett hyfsat jämt flow är lätt att inte tänka på, eller att glömma bort. När vårt "Flow" stannar upp sker någon form av "flerörelse", stagnation eller kompression. En stagnation eller kompression medför ohälsa, och då spelar det ingen roll vart stagnationen befinner sig eller kommer ifrån, den medför alltid ohälsa. Ibland lindrig, ibland dödshotande och ibland vissa fall med döden.
Några vanliga stagnationer och kompressioner som vi är vana med att kunna förstå är blodpropp/stroke, njursten, förstoppning i tarmen eller muskelkramp, medan andra stagnationer kan vara mer ovant att förstå att det kan ha negativa hälsoeffekter. Som exempelvis att stagnera i våra tankar. Det kan handla om att inte släppa taget om saker som hänt i vårt förflutna, att inte förlåta, gå vidare, acceptera m.m. Vi är inte vana att träna vårt sinnen och våra tankar, men det är lika viktigt som att vi tränar vår kropp. Vi behöver balans och harmoni mellan sinne och kropp, då kan man inte strunta i att träna en av delarna.
Vår kropp och vårt psyke är biodynamisk. Det betyder ständigt i rörelse. Även om det känns stilla så är det aldrig helt stilla. Det sker aktivitet hela tiden, dygnet runt. Nödvändig rörelse för vårt välmående och för vår överlevnad. Allt hör ihop och påverkas av varandra.
Jag vet att vi i Sverige är ovana att tänka i termer där vi ser vår kropp och vårt psyke som en gemensam form, där allt påverkar allt. Men det är fakta.
Samhörigheten i kroppen kan man se enkelt när man tittar på vår bindväv, som är vår största vävnad. Det är bindväven som håller allt på plats, i kroppen. Om vi för enkelhetens skull säger att det från levern går tre fästen med bindväv, ett från levern till ryggkotan T10, ett från levern till tarmen och ett från levern till en lunga, vad händer då om levern blir överbelastad och därmed förändrar sin rörelse?
Jo, det sker följdreaktioner vidare till andra platser i kroppen. Till exempel ryggsmärtor för att T10 blivit påverkad och dras snett.
Ett annat exempel kan vara när våra muskler i nacken eller ögonen blir komprimerade, då kan vi plötsligt uppleva huvudvärk. Spänningshuvudvärk. Det sker på samma sätt som exempel 1 men är kanske någonting som är enklare att förstå för att det är något vi ofta kan uppleva.
Ett tredje exempel kan vara när vi utsätts för mycket negativ stress i vårt liv, och vi får svårt att lugna ner våra tankar. Hjärnan går på högvarv och produktionen av hormoner kan rubbas så det i sin tur medför hudproblem, sömnbesvär eller magkatarr.
Ett problem som inte blir löst vandrar vidare tills vi inte står ut något mer och tar tag i det. Vår kropp är så pass smart byggd, att vi blir tvingade pga smärta. Då kan det kännas som en lång väg att vandra, eftersom vi inte kan ta några genvägar. Vi måste gå tillbaka hela vägen, bocka av alla steg precis som när vi skalar en lök, tills vi tillslut är framme vid kärnan av problemet. Men även om vägen är lång så är det värt det i slutändan. Vägen känns oftast längre innan man börjat gå. Kan man dessutom få hjälp, assistans, så att kroppen lättare ”hittar tillbaka” så kan vägen ibland bli oväntat kort.
Jag har i många behandlingar blivit påmind om hur vår kropp ständigt söker sig till hälsa. Så fort den får lite hjälp så sker det någonting så att den hittar tillbaka till sin originalrörelse och med det försvinner besvären och smärtan lättar.
Att förstå att våra kroppar är en hel form, ett gemensamt ”organ” som har många funktioner är i skolmedicinen inte alltid ett vanligt tänk, men att allt hänger ihop och behövs av olika anledningar det kan vi väl vara överens om?
Om en deskriptiv single-case interventionsstudie, barn med grava neurologiska funktionsnedsättningar och kraniosakral terapi under sex veckor.
Lite fakta ur en single case-studie behandlades barn med grava neurologiska funktionsnedsättningar med kraniosakral terapi under sex veckor. Gruppen barn och ungdomar som varit med i detta projekt har alla en grav form av neurologisk funktionsnedsättning, av olika karaktär. De barn som behandlats med kraniosakral terapi i detta projekt har haft sina neurologiska nedsättningar sedan födseln, vilket innebär att de är ordentligt manifesterade i kroppen.
Tanken var i första hand att se detta som en singel-case studie, där det viktigaste var att undersöka om kraniosakral terapi kan tolereras av barn med grava neurologiska funktionsnedsättningar i detta skede.
Barnen har fått 7-10 behandlingar under en 6-veckors period, beroende på enskilda behov. I och med att Kraniosakral behandling sker utifrån kroppens egen självläkande förmåga är det inte vanligt att man får så många behandlingar på så kort tid som sex veckor. Resultaten kan därför inte förväntas bli så tydliga under en kort period. Anledningen till att behandlingsperioden blev sex veckor lång var främst på grund av att det anpassades till magisterprojektets storlek och tidsåtgången för personalens medverkan.
Resultatet visar att barnen/ungdomarna tolererade behandlingen väl. De effekter som syntes av den kraniosakrala behandlingen, var tydligast gällande fysiska funktioner som en ökad cirkulation i händerna och fötterna samt en minskning av den generella muskelspänningen och spasmer.
The Caregiver Questionaire har i studier använts för att mäta den hälsorelaterade livskvalitén hos barn och ungdomar med grava funktionsnedsättningar. Ett annat instrument är BOSS, Beteende Observation & Skattning av Smärta, som är en observationsmodell utvecklad för att mäta smärta hos barn och ungdomar utan verbal kommunikationsförmåga och/eller omfattande funktionshinder.
KST (KranioSakral Terapi) har inte någon tradition i Sverige, utan används främst i engelskspråkiga länder. Då positiva effekter av denna typ av behandling för barn med neurologiska funktionsnedsättningar rapporterats från andra håll i världen var syftet med denna studie att undersöka om detta kan vara en behandlingsmodell som ger positiva effekter för barn även i Sverige. Ett första steg för att undersöka detta är att utvärdera hur barn med neurologiska funktionsnedsättningar svarar på behandlingen och säkerställa att inga negativa effekter uppstår.
Syfte
Att undersöka om KST kan påverka och öka välbefinnandet hos
barn/ungdomar med grava neurologiska funktionsnedsättningar.
Huvudfrågan blir att undersöka om barnen/ungdomarna tolererar behandlingen.
Frågeställningar:
1) Förändras barnets sömnmönster, under eller i direkt anslutning till
behandlingsperioden vad gäller:
a. antal uppvaknanden per natt
b. hur avslappnat barnet sovit
c. antal sovtimmar under natten
d. hur lång tid insomnandet tar
2) Förändras barnets beteende, under eller i direkt anslutning till
behandlingsperioden, vad gäller tecken på smärta?
3) Påverkas barnets fysiska funktioner under eller i direkt anslutning till
behandlingsperioden:
a. förändras muskelspänningen
b. förändras värmen i händerna och fötterna
c. förändras antalet spontana magskötningar
4) Vilka andra positiva/negativa effekter av behandlingen rapporteras av personer i
barnens närhet?
Metod
Ansatsen är en deskriptiv single-case interventionsstudie där varje barn har fått individuellt anpassade behandlingar och där varje barn utgör sin egen kontroll. Studien har genomförts med en kvantitativ metod. Kvantitativ forskning syftar till att både beskriva samt förklara resultatet av genomförda mätningar.
Patientgrupp
Barn och ungdomar med grava neurologiska funktionsnedsättningar uppvisar symptom som Spasticitet, muskelslapphet eller stora tonusväxlingar, kontrakturer/ skolioser, tort hjälpmedelsbehov, nutritionssvårigheter/matsvårigheter, sänkt matlust, sväljningssvårigheter, sondnäring
(Peg), reflux, gaser, smärtproblematik, inkontinens / förstoppning, svårigheter att hålla värmen i händer och fötter, sömnsvårigheter, andningssvårigheter
Interventionen - Behandlingen
Varje barn behandlades med Kraniosakral terapi en till två gånger per vecka på
boendet. Behandlingarna pågick mellan 15 minuter och en dryg timme. Alla behandlingar inklusive val av tekniker dokumenterades i en behandlingsjournal för respektive barn. Behandlingarna anpassades kontinuerligt efter barnens behov under tiden behandlingarna pågick. Alla barnens föräldrar var med och samråd gjordes om vad behandlingarna skulle fokuseras i för områden/funktioner.
Alla kraniosakrala behandlingar utfördes av en och samma person som är sedan drygt tre år diplomerad Kraniosakral terapeut vid Bröderna Tranbergs Institut.
Resultat
Totalt utfördes 260 kvällsskattningar och 260 nattskattningar under tioveckorsperioden. Skattningsfrekvensen var 100 procent. Det var 19 olika personer som fyllde i kvällsskattningarna och 12 olika personer som fyllde i nattskattningarna. Ingen av skattningarna gjordes av personen som utförde behandlingarna på barnen. Alla enkäterna såg likadana ut för alla barnen och ingen utom föräldrarna och den som utförde behandlingen visste vad varje barn hade för fokus under behandlingarna. Totalt utfördes 47 behandlingar under den planerade sexveckorsperioden. Behandlingarna per barn varierade mellan sju och tio tillfällen. Tre av barnen fick sju behandlingar var, två fick åtta behandlingar och ett barn fick tio behandlingar. Detta skedde utifrån barnens individuella behov och förutsättningar. Alla barnen genomförde behandlingarna som planerat.
Alla barn har mått bra av behandlingarna. Några av de positiva effekterna för de olika barnen var:
-
färre tecken på oro
-
bättre cirkulation
-
mindre spasmiska/muskelspänningar
-
bättre sömn.
-
Smärtan både dag och natt sänktes markant (För att mäta om barnets smärta påverkas av behandlingen, användes Beteende Observation & Skattning av Smärta, BOSS. Den är utarbetad för att undersöka barn och ungdomar utan verbal kommunikationsförmåga och/eller omfattande funktionshinder)
-
mindre magproblem
-
ett barn har börjat kunna sitträna (vilket inte har gått förut)
-
ett barn har kunnat hålla upp sitt eget huvud bättre
Ett av barnen, som kan kommunicera via en dator, uttryckte sig så här ett par veckor efter att behandlingsperioden avslutats (ett utdrag);
Behandlaren: - Vad tyckte du om att få behandlingar?
Barnet: - Bra
Behandlaren: -Vad var det som var bra?
Barnet: -Det var skönt
Behandlaren: -Vad var bäst?
Barnet: - Händerna
Behandlaren: -Var det något som inte var bra?
Barnet: -Nej
Behandlaren: -Vilken tidpunkt tyckte du det var bäst att få behandling?
Barnet: - Kvällen
Behandlaren: Hur kändes det efter behandlingen?
Barnet: -Skönt trött, ZZZZZZZ
Behandlaren: -Vill du ha fler behandlingar?
Barnet: Ja
Behandlaren: -Tycker du att fler barn ska få sådana behandlingar?
Barnet: Ja
Behandlaren: Vad tycker du att vi ska kalla behandlingarna?
Barnet: -ZZZZZZZ
Även om detta är en liten studie så tycker jag att det är väldigt intressanta förbättringar många av barnen får. Jag funderar: Hur hade dessa barn mått av kontinuelig behandling var tredje var fjärde vecka? Och hur stora hade resultaten varit efter ett år? Förhoppnigsvis kommer det bara fler och fler forskningsstudier på KST fram över :)
Liten Bild finns på facebooksidan som du även kan gilla om du vill dela vidare:)
http://www.kstf.net/fileadmin/filer/Kraniosakral_magister_Jenny_Lewenhaupt.pdf
