Vi - som en hel form
Att hålla våra kroppar och vårt mentala i ett hyfsat jämt flow är lätt att inte tänka på, eller att glömma bort. När vårt "Flow" stannar upp sker någon form av "flerörelse", stagnation eller kompression. En stagnation eller kompression medför ohälsa, och då spelar det ingen roll vart stagnationen befinner sig eller kommer ifrån, den medför alltid ohälsa. Ibland lindrig, ibland dödshotande och ibland vissa fall med döden.
Några vanliga stagnationer och kompressioner som vi är vana med att kunna förstå är blodpropp/stroke, njursten, förstoppning i tarmen eller muskelkramp, medan andra stagnationer kan vara mer ovant att förstå att det kan ha negativa hälsoeffekter. Som exempelvis att stagnera i våra tankar. Det kan handla om att inte släppa taget om saker som hänt i vårt förflutna, att inte förlåta, gå vidare, acceptera m.m. Vi är inte vana att träna vårt sinnen och våra tankar, men det är lika viktigt som att vi tränar vår kropp. Vi behöver balans och harmoni mellan sinne och kropp, då kan man inte strunta i att träna en av delarna.
Vår kropp och vårt psyke är biodynamisk. Det betyder ständigt i rörelse. Även om det känns stilla så är det aldrig helt stilla. Det sker aktivitet hela tiden, dygnet runt. Nödvändig rörelse för vårt välmående och för vår överlevnad. Allt hör ihop och påverkas av varandra.
Jag vet att vi i Sverige är ovana att tänka i termer där vi ser vår kropp och vårt psyke som en gemensam form, där allt påverkar allt. Men det är fakta.
Samhörigheten i kroppen kan man se enkelt när man tittar på vår bindväv, som är vår största vävnad. Det är bindväven som håller allt på plats, i kroppen. Om vi för enkelhetens skull säger att det från levern går tre fästen med bindväv, ett från levern till ryggkotan T10, ett från levern till tarmen och ett från levern till en lunga, vad händer då om levern blir överbelastad och därmed förändrar sin rörelse?
Jo, det sker följdreaktioner vidare till andra platser i kroppen. Till exempel ryggsmärtor för att T10 blivit påverkad och dras snett.
Ett annat exempel kan vara när våra muskler i nacken eller ögonen blir komprimerade, då kan vi plötsligt uppleva huvudvärk. Spänningshuvudvärk. Det sker på samma sätt som exempel 1 men är kanske någonting som är enklare att förstå för att det är något vi ofta kan uppleva.
Ett tredje exempel kan vara när vi utsätts för mycket negativ stress i vårt liv, och vi får svårt att lugna ner våra tankar. Hjärnan går på högvarv och produktionen av hormoner kan rubbas så det i sin tur medför hudproblem, sömnbesvär eller magkatarr.
Ett problem som inte blir löst vandrar vidare tills vi inte står ut något mer och tar tag i det. Vår kropp är så pass smart byggd, att vi blir tvingade pga smärta. Då kan det kännas som en lång väg att vandra, eftersom vi inte kan ta några genvägar. Vi måste gå tillbaka hela vägen, bocka av alla steg precis som när vi skalar en lök, tills vi tillslut är framme vid kärnan av problemet. Men även om vägen är lång så är det värt det i slutändan. Vägen känns oftast längre innan man börjat gå. Kan man dessutom få hjälp, assistans, så att kroppen lättare ”hittar tillbaka” så kan vägen ibland bli oväntat kort.
Jag har i många behandlingar blivit påmind om hur vår kropp ständigt söker sig till hälsa. Så fort den får lite hjälp så sker det någonting så att den hittar tillbaka till sin originalrörelse och med det försvinner besvären och smärtan lättar.
Att förstå att våra kroppar är en hel form, ett gemensamt ”organ” som har många funktioner är i skolmedicinen inte alltid ett vanligt tänk, men att allt hänger ihop och behövs av olika anledningar det kan vi väl vara överens om?
